Så här efter en dryg veckas rundkörning i sydvästra USA kan vi konstatera att här är det verkligen öken. Allt är torrt och tältet är belaggt med en hinna med sand. Men det är fint!
Fast först några ord om Tonga.
Tonga var annorlunda. Jämfört med Nya Zeeland blev det nästan en liten chock. Från att ha rest runt i superturistvänligt land blev det plötsligt varmt, fuktigt och allmänt jobbigt att ta sig runt och göra saker.
Det började redan på flygplanet med att de varnade för ett utbrott av Dengue-feber (en jobbig och ibland dödligt sjukdom som sprids med myggor), och uppmanade alla att ta på sig myggmedel så fort de lämnade planet. Det visade sig inte vara så illa som de sade, visst hade många blivit sjuka, och det ar jobbigt att vara sjuk i Dengue-feber, men risken att drabbas var liten, och vi klarade oss. Fast vi hade myggmedel på oss hela tiden.
Det var också väldigt varmt och fuktigt på Tonga, men vi fick lite skylla oss själva eftersom det var i slutet av regnperioden.
Trots de jobbiga inslagen var Tonga väldigt trevligt, och det bästa var när vi bodde på en "resort" (väldigt budget) på en nästintill obebodd ö. Först fick vi flyga med inrikesflyg till en annan ö-grupp, vilket var en upplevelse i sig, med ett litet plan (17 platser) där även passagerarna vägdes och flygplatsen var något av det mindre och lugnare slaget. Den andra ö-gruppen var dock mycket mindre turistig, och att ha en hel ö nästan för sig själv (en fördel med regnperiod är att det inte är så många andra turister där) där man kan vandra runt på kilometer-långa kokospalms-sandstränder med superfin snorkling utanför, är svårslaget.
I övrigt är Tonga, liksom resten av South Pacific, ett ställe där man tar det lugnt och inte stressar upp sig i onödan. Det är inte så viktigt om saker och ting händer i tid, folk tar sig tid att prata med varandra medan man väntar och i de små byarna är det mycket folk ute på gatorna som inte har ett viktigt ärende i tankarna, utan mest har det trevligt.
Det mest annorlunda vi gjorde var att gå i kyrkan! Folk på Tonga är väldigt kristna, och nästan alla går i kyrkan på söndagar. Dessutom är de mycket musikaliska, så det var en stor orsak till att gå dit, och de sjöng verkligen vackert! Resten av söndagarna spenderas med att äta och sova, det är t.o.m. illegalt för Tonga-bor att jobba på söndagar. Verkligen inget händer då!
Men nu är vi som sagt i USA, närmare bestämt i Las Vegas. Efter att ha landat i Los Angeles så körde vi norrut, förbi Bakersfield och Ridgecrest där vi hälsade på vänner till Marias familj, vidare upp till den lilla staden Bishop, där det finns ett berömt klätterställe (bouldering). Vi bouldrade i två dagar innan vi körde vidare mot Las Vegas. Vi behövde dock inte förstärka reskassan på kasinona, utan syftet var att besöka nationalparken Red Rocks Canyon, ett känt klätterstalle med väldigt fina leder på mäktiga sandstensformationer. En av klätterdagarna blev särskilt lyckad då vi klättrade den jättefina 250 meter långa leden "Olive oil" (Marias tredje långa led någonsin!).
Nu åker vi snart vidare mot nya äventyr. Zion national park är nästa stopp, och efter det blir det Grand Canyon.
Kramar till er alla!
fredag 18 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar